Hej allihopa!
Idag kommer jag tyvärr med tråkiga nyheter…
Jag har ännu en gång blivit utbränd och gått in i väggen. Jag är nu temporärt ledig ifrån mitt jobb. Senaste arbetspasset så var jag tvungen att gå av mitt pass tidigare till och med.
Detta känns förstås lite jobbigt att skriva om, men jag tror också att det kan vara bra för mig. Jag vill kunna skriva om detta så ni också kan se om både de bra grejerna och de dåliga grejerna som händer under min resa mot mitt mål! Livet är inte så enkelt som man önskar ibland!
Vad hände på jobbet?
Jag var på mitt fasta jobb som vanligt, välkomnade våra passagerare på flyget och jag fick verkligen ont i magen och fick svårt att andas. Jag försökte vara trevlig och bemötande, vilket jag alltid är i normala fall, det är sån jag är. Men det kändes verkligen SÅ FEL på något sätt. Bara när jag stod där så fick jag dessa symtom och kände hur nära tårarna höll på att komma.
Så jag sa till mina kollegor att jag är tvungen att gå på toaletten, vilket ledde till att jag bara bröt ihop därinne för mig själv.
Jag insåg därefter att jag inte kunde fortsätta vara kvar, men jag tänkte att jag ska vila lite och försöka om en stund igen. Vilket självklart inte gick bra, utan det kändes verkligen som att jag fick magsår (aldrig haft det så vet ej hur det faktiskt känns) och det var verkligen svårt att andas, så pass att jag var tvungen att hålla upp mina armar för att “underlätta” andningen.
Det var strax efter detta som jag såg till att jag fick åka hem istället.
Vad sa kollegorna?
Jag gömde mig helt ifrån dem och pratade ut med min chef istället när jag fick chansen. Han såg även till att jag fick träffa en sjukvårdare omedelbart så att jag fick åka hem.
Vad sa sjukvårdaren?
Att det var bra att jag gick därifrån direkt så att det inte blir värre och att jag ska hem och vila upp mig!
Så vad kommer att hända med Fröken framöver?
Eftersom jag har varit sjukskriven förr, för bara 1 år sedan, så vill jag inte vara sjukskriven igen utan jag bad om att ta ut tjänstledighet istället för 3 månader. Detta kommer högst troligt att godkännas och då kommer jag få gott om tid att vila ut.
Varför inte bli sjukskriven?
För att jag var det inte för så längesedan och redan då bestämde jag mig för att om det inte skulle kännas bättre på jobbet så kommer jag antingen att ta tjänstledigt eller säga upp min fastanställning och bli extrajobbare istället, så att jag själv kan välja när jag kan och vill jobba. Här finns det ALLTID jobb och jag gör ett riktigt bra jobb så jag är inte det minsta orolig för att göra detta 😛
Om du går ner till timanställd, det blir väl mindre pengar och därmed mindre investerande?
Det stämmer. För isåfall så kommer jag inte nå mitt mål om 25,000 kr/mån i utdelningar om 10 år, utan det kommer att ta längre tid.
Men samtidigt så har jag reflekterat en hel del om VARFÖR jag gör som jag gör, och det är just för att kunna vara ledig senare för resten av livet. Så jag har börjat inse att varför inte börja göra så redan nu? Jag har redan så låga utgifter och jag kan i princip investera varenda krona över 5,000 kr varje månad.
På mitt fasta jobb så får vi ungefär 2,000 kr per dag, vilket betyder att jag “bara” behöver arbeta i 3 dagar för att klara alla utgifter, samt att jag får pengar över på det.
Så om jag blir timjobbare så kommer jag kanske att jobba 8 dagar i månaden, vilket i sig blir 16,000 kr i nettolön.
Så hur mår Fröken just nu?
Just nu så känns det väldigt bra att få vara hemma. Jag har varit hemma ett par dagar nu men jag har inte orkat skriva eller svara på någonting sen jag kom hem. Det känns också bra att veta att jag inte kommer vara på jobbet på ett tag framöver, för jag måste verkligen få vila ut!!
Jag vill också skriva om detta för er att läsa, att det kan komma jobbiga perioder i livet och att man ändå fortsätta kämpa sig uppåt. Utan man måste kunna ställa sig upp sen för att kämpa på vidare mot sina mål!! Man får aldrig sluta och ge upp för det man kämpar för!!
Mina planer kommer inte att ändras, utan antagligen bara investeringsbeloppet per månad, vilket är helt okej med mig. Det finns en anledning till varför man pratar om att sköldpaddan vinner racet över kaninen.
Vad är Frökens planer för att kunna hantera utbrändheten?
Som jag gjorde förra gången så kommer jag att satsa på att spendera tid med min sambo, motionera regelbundet, bara äta bra och nyttig mat och jag ska även få prata med beteendevetare/psykolog som ska ge mig så kallade “verktyg” som ska fungera som stresshantering.
Jag har även börjat varje morgon hittills med en kopp kaffe så fort jag vaknar för att sedan promenera mellan 30-60 minuter ute i den närmsta parken och lyssnat på olika poddar på Spotify. Sedan när jag kommer hem så gör jag en smoothie på banan, jordgubbar, grönkål och mango! Detta har känts väldigt bra, jag har hunnit fundera på en hel del grejer och även fått tankar på bra platser om hur jag vill göra framöver.
Men framförallt så ska jag se till att VILA UT och KOPPLA AV och INTE tänka på jobbet nu!
Detta är mina kortsiktiga planer nu framöver!
Slut på inlägget.
Detta var mina tankar för idag och jag kände att jag nu hade energin att kunna skriva av mig, men det känns bättre som sagt nu!
Är det någonting ni undrar så får ni självklart ställa frågor här eller kontakta mig på min Instagram i chatten där.
Har ni själva gått in i väggen någon gång? Hur hanterade ni den situationen? Vilka “verktyg” fick ni sedan när ni väl kom tillbaka på jobbet? Låt mig veta!
Fröken Investera
- Bilderna i inläggsbilden är skapade av Vectortoons.
- Den använda bilden är A Happy And Confident Cartoon Businesswoman.
- Länk till Vectortoons.
- Skyddade av licensen CC BY-SA 4.0.
- Bilderna har blivit modifierade.
Ingen höjdare det där med att vara utbränd, men det låter dock som att du har både självinsikten med dig och en plan a, b, c och d redo, samt vet vad du behöver göra för att få det att funka. Sen är det ju såklart inte det roligaste heller att ekonomin får sig en törn, men du/ni har imponerande låga kostnader. Peta gärna in någon extra Google-Annons eller affiliate i något hörn ifall bloggen kan dra in några kronor mer till sparandet.
Jag själv har varit på väg ett antal gånger och är alltid i närheten då jag har en sådan personlighet, men har sett vänner nå den berömda väggen däremot. Tid för återhämtning och terapi, med fokus på sig själva istället för prestation har hjälpt dom tillbaka steg för steg.
Det som håller mig på banan är psykodynamisk terapi, hittat nya fritidsintressen, dagliga promenader och varva ned livet som helhet, för orsaken för min del har med självkänsla att göra och det därför jag överkompenserar i form av prestation och vara andra till lags. Det underlättar också att ha en chef som vet vad den ska titta efter och som lär en sätta gränser för att hålla mig borta från väggen. Samt inse att man inte kan vara alla till lags och våga säga nej, men även acceptera sina begränsningar, och den som ställer störst krav på en är man själv.
Håller tummarna att tjänstledigheten ger dig energin och välmåendet åter.
Hej Livsstilsspararen!
Ursäkta för sent svar.
Haha jaa, att jag har plan a, b och c framför mig stämmer bra det 😂
Precis, det är också i såna här stunder som jag är SÅ GLAD över att ha så låga utgifter! Precis, tyvärr så blir ekonomin lite drabbad, eller ja, mina investeringar iallafall, vilket såklart är synd! Haha vad gulligt att du tänker så, att jag kan lägga till en extra annons ^^ Jätteuppskattat att du tänker så!
Aha, vad duktigt att du alltid har hållit dig innan gränsen! Haha den berömda väggen xD Hmm vettiga grejer det där, om återhämtning och att inte känna prestationspress på sig, det är något jag själv gör tror jag! Tack för det!
Psykodynamisk terapi, det där måste jag googla på. Hmm jag gör faktiskt de där grejerna med nu! Promenad varje morgon är någonting nytt jag har börjat med 😛 Det låter som att du och jag kan vara inne på ett rätt liknande spår faktiskt. Bra chef du har och helt rätt i att man måste kunna säga nej!
Tack så jättemycket och jag tror tjänstledigheten kommer att bli utmärkt, likaså mitt mående 🙂
Tack för att du delar med dig och tog dig tid att skriva detta till mig!
Med vänliga hälsningar,
Fröken Investera
Hej,
Otäckt att det här inlägget kom just idag…Ska förklara varför längre ner.
I alla fall. Ja, jag har varit där du är, förra våren. Inte kul alls. Hade haft ett galet jobbigt år, så egentligen var det väntat. Satt på jobbet en dag och skulle ringa en kund, men hur jag än stirrade på telefonen så visste jag inte hur jag skulle använda den. Då bröt jag ihop, och min chef skickade hem mig. Var borta en dryg månad, och bytte sedan jobb.
Nu mår jag så VÄLDIGT mycket bättre än då. Jag har gjort massor av förändringar, påbörjat nya projekt och börjat plugga. Har känt mig fylld av energi.
Så…helt plötsligt så blev allt jättekonstigt. För någon vecka sedan fick jag darrningar, yrsel, hjärtklappning, susningar i öronen och andnöd. Jag lät det gå över, och det gjorde det. Ett tag. Sedan kom det tillbaka igen, och sedan en tredje gång. Mycket starkare! Så jag fick ringa läkaren.
Tydligen kan min kropp inte göra skillnad på positiv och negativ stress. Det har bara blivit för mycket igen, så stresspåslaget börjar bryta ner mig. Så trots att jag mår bra behöver jag stanna upp och bromsa in på tempot.
Jag vet ännu inte om jag ska acceptera sjukskrivning (jag vill inte!). Fast jag måste göra någon förändring, det är ju helt klart. Förvisso ska jag jobba mindre i höst och vara ledig en dag/vecka, men jag vet ju inte om det kommer räcka.
Usch. Tycker inte om detta, och känner med dig! Försök ta det så lugnt det bara går och prioritera bara sådant du tycker verkligen tycker om (i den mån det går).
Hej Louise!
Oj! Jaa det var lite otäck timing det!
Så vi båda har gått in i väggen en gång innan och börjar få känningar igen!
Vad kul att höra att det blev så bra när du bytte jobb, började plugga och allt det där och att du kände dig bättre! Jobbar du och studerar samtidigt även nu? Är projekten i jobbet eller skolan eller är det ännu en grej du gör?
Jag kände samma sak med att jag inte vill vara sjukskriven igen. Jag har ingen lust att prata med Försäkringskassan eller träffa läkare. Men nu är jag faktiskt sugen på att träffa både läkare och en beteendevetare eller psykolog, så att jag kan få tips om hur jag kan hantera denna stress jag känner.
Någonting jag börjar inse, är att jag inte trivs med ett heltidsarbete och jag har lust att gå ner till deltid eller timanställd. Detta betyder att jag inte kommer att nå min dröm om min egenskapta trisslottvinst, men å andra sidan så kanske jag inte når dit alls med hur jag jobbar idag.
Samt så har jag börjat fundera på vad jag verkligen vill, och det är just att inte behöva arbeta så mycket, så varför inte göra det redan idag genom deltid/timanställd? Jag klarar mig på så lite pengar egentligen och då har jag fortfarande pengar att investera.
Jag hoppas att du lyckas ta dig igenom dessa känningar och att du kanske väljer bort något av de grejer du sysslar med, om du gör alla de där samtidigt och att du mår bättre då!
Tack för att du delar med dig, min vän! Det är verkligen bra för mig att höra om såna här historier! Det är säkert bra för er att kunna skriva eller prata om det med tror jag, så kände jag när jag skrev detta. Det öppnade för massor av tips ifrån mina onlinevänner 🙂
Med vänliga hälsningar,
Fröken Investera
Jag var millimeter från väggen. För några månader sedan. Men när jag insåg att livet (så kändes det på allvar) var i verklig fara fattade jag några radikala beslut.
Jag släppte med omedelbar verkan några saker i livet. En påbörjad utbildning gick att pausa. Den är därmed lagd på is tillsvidare. Jag släppte tre styrelseuppdrag på stående fot. Det jag tjänade där var inte värt det helt enkelt. Jag slutade dricka kaffe då kaffe rent fysiskt kan elda på den inre stress som pågår inom dig- kroppen kan inte skilja på den negativa ångestladdade stressen och koffein påslaget (enligt en läkare väl insatt i den typen av problematik).
Därefter tog jag enormt stöd av min flickvän som är den enda som vet om det här. Jag ville inte oroa mina nära och kära så länge det var möjligt. Hon höll mig i sin famn när jag grät som ett litet barn av rädsla för stormen som rev inom mig. Jag tog timme för timme. Gjorde bara sådant som var absolut nödvändigt. Omgav mig bara med människor som jag känner mig trygg med. Sov extremt mycket. Var enormt trött. Orkeslös. Apatisk. Jag skrev inget om det här på bloggen men berättar för dig som en medmänniska. Det jag var med om skrämde mig in i benmärgen. Jag hade självmordstankar. Vilket jag var öppen med mot min flickvän.
Min tröst. mitt stora hopp, var att tiden brukar läka ut oro och problem. Men om så inte var fallet var jag beredd att söka hjälp för att orka överleva. Jag har två barn. Jag insåg att min kamp var att inte göra dem faderslös. Bara jag orkade en dag till. Kanske släpper då den malande oron, ångesten, värken i mitt bröst och mage, svettningarna, hjärtklappningen.
Jag tog dag för dag. Sakta men säkert. Ca två månader så började det släppa något. Jag tog Atarax (receptfritt på Apotek) när det var som kämpigast. Bara överlev detta var mitt mantra! Varje kväll bad jag universum om att imorgon, låt det bli lite bättre. Sen slöt jag ögonen. Och i sömnen fick jag faktiskt vila.
Jag fick även lustiga tvångstankar under den här perioden som tärde på mig. Men jag förstod (eller antog rent rationellt) att dessa sannolikt hade med mitt försämrade allmäntillstånd att gör. Likväl plågade de mig väldigt mycket. Men det är så vår hjärna fungerar. Den slår fullständigt bakut. Blir irrationell. Skapar extrem oro för att få oss att vakna inse att vi är på väg in i fullständigt kaos, genom det liv vi lever.
Nu är jag bättre. Molnen lättade tillslut. Som jag trodde och hoppades. Och fan så tacksam och glad jag är!! När jag sitter vid köksbordet, och tittar ut genom fönstren och världen är sig lik igen. Jag överlevde en ”vinter” som slog mig med full kraft. När jag såg den som minst komma. Jag var i en bra period. Trodde jag i alla fall.
Gör vad som krävs för att gå hel ur det här. Ta dag för dag. Rent rationellt så talar allt för att tiden kommer dämpa smärtan, och att allt blir bra igen, om du bara ger den tid att läka dig.
Kram,
Atlas
Hej Atlas!
Wow, vilken historia! Jag vill bara säga tack för att du delar med dig!!
Jag var inte alls beredd att vi skulle gå ifrån pluggpaus och skippa kaffet till det som kom därefter!
Jättestarkt att du både vågar och vill berätta detta och att du även gör det ifrån ditt alias när du kunde välja att vara anonym!
Jättebra att du valde att pausa plugget och att du släppte de där uppdragen. Det låter som att du verkligen är driven och framåt, så kanske är du i samma spår som Livsstilsspararen skrev att man överkompenserar med prestation och vara andra till lags? Jag kände igen mig lite i detta. Det känns som att jag vill göra så mycket, har massor av idéer, försöker göra allting bra och att det känns som att tiden inte räcker till och man blir stressad på grund av detta.
Iallafall, jag känner igen mig i orkeslösheten och att jag sov väldigt mycket, det gjorde när jag gick in i väggen första gången då för ungefär 1 år sedan, men ALDRIG självmordstankar! Vad synd att såna tankar dykte upp men slå bort dem med basebollträt!! Jag har ingen erfarenhet alls ifrån sånt, känner ingen med såna tankar (vad jag vet), men tänk på alla de härliga grejer som finns i världen, alla saker man älskar att göra, de maträtter man älskar att äta, umgås med dem man älskar!
Jag vet inte dina ambitioner och mål, men mitt mål är att inte vara fast på ett jobb och jag börjar inse att lösningen på mitt problem är att gå ner i deltid/timanställd och tillbringa mer tid hemma redan idag. Jag behöver ingen fastanställning, jag behöver ingen fastlön ifrån min fasta jobb. Jag klarar mig på mindre redan idag och vill göra saker jag älskar att göra redan idag!
Jag vet inte om du har pratat med en psykolog eller så, men jag har fått det tipset till mig och jag tyckte att det lät som en otroligt bra idé! Så därför kanske du också skulle känna dig intresserad utav det med tänkte jag.
Vad bra att du mår bättre nu och att molnen har stuckit åt pipan 😀
Fantastisk läsning måste jag säga och vilken story! Det menar jag förstås på allra bästa sätt! Tack för att du delar med dig!
Jag vill också nämna att jag har lagt till dig och ett par fler under min “Bloggar jag följer” lista 🙂 btw låter som att du har en riktigt kickass flickvän 😀
Med vänliga hälsningar,
Fröken Investera
Vilket både trist och hoppingivande inlägg. Trist för att du har gått in i väggen. Hoppingivande för att du har tagit en massa bra beslut som jag tror jag hjälpa dig. Det är i alla fall min erfarenhet.
Jag har aldrig själv drabbats av utmattningssyndrom men jag har varit väldigt nära och jag har tre före detta kollegor som drabbats. Mig mig själv blev det för mycket under en period i mitt liv då jag regelbundet jobbade 60 timmars veckor samtidigt som jag skulle ta hand mina föräldrars dödsbo på 30 mils avstånd. Som väl var lyssnade jag på mina signaler och bromsade i tid. Mycket övertid förvandlades tid till korta arbetsveckor följt av en riktigt lång semester. Någonstans där återhämtade jag mig. Det var en minnesbeta som gjort att jag alltid därefter prioriterat egentid och balans i livet väldigt högt. Bra att du tar hjälp av någon också. Hoppas du återhämtar dig snabbt och kommer tillbaka med ännu mer energi och lust än någonsin tidigare.
Lika trist och hoppingivande att läsa din kommentar Louise. Jag hoppas verkligen att dina livsval gör att du landar rätt. De känns i alla fall utifrån mitt perspektiv och det lilla jag vet som väldigt bra prioriteringar.
Tack, jag uppskattar din tanke! Jag tror ändå jag är på rätt spår och att det bara var/är ett tillfälligt bakslag.
Det håller vi tummarna för!!! 😀
Med vänliga hälsningar,
Fröken Investera
Hej Framtidsoptimisten!
Haha jaa, det tänkte jag inte på men det kanske var en mix av trist och hoppingivande detta xD
Jo, jag tror att jag är rätt bra på att inse vad jag behöver göra i de flesta situationer och även i situationer som denna. Även min sambo har sagt detta och menar att det inte är så vanligt att folk verkligen ställer sig upp direkt och inser steg-för-steg vad som behövs göra, utan snarare att destruktiva beteenden är rätt vanligt. Sen procenten hur folk gör enligt statistik vet jag ej dock 😛
Aha, bra att du hållit dig innan gränsen och att du har stoppat dig själv i tid! Oj, jaa jag kan tänka mig att jobba 60 timmars veckor samtidigt som man förlorar föräldrarna och måste ta hand om deras dödsbo är extremt hektiskt!!!
Riktigt bra broms du la i där och smart lösning med kortade arbetsveckor och sedan en längre semester! Bra insikter att du började prioritera de viktiga sakerna för dig därefter, alltså din egentid och balansen i ditt liv!
Jaa tack, jag hoppas på en bra återhämtning med, vilket jag tror på kommer att hända också. På tre månader så kommer jag nog hinna sakna kollegorna och jobbet en aning, samt vara utvilad för att kunna jobba igen 🙂 Som sagt, har tankar på att gå ner till deltid/timanställd senare också, men ska prova köra heltid först förstås.
Tack för att du delar med dig och tog dig tid att skriva här!
Jag la till dig i min “Bloggar jag följer” lista också btw 🙂
Med vänliga hälsningar,
Fröken Investera
Krya på dig. Jag hoppas du mår bättre snart.
Mvh Slimis
Hej Slimis!
Tack så mycket, min vän! Det uppskattas att du tar dig tid att skriva här och önska mig lycka 🙂
Med vänliga hälsningar,
Fröken Investera
Vilket fint och ärligt inlägg! Tack för att du delar hur livet faktiskt är, och inte lägger ut en fejkad och putsad fasad. Både modigt och tillitsskapande. Dessutom fantastiskt att se hur alla andra i tråden också öppnar sig och delar sina erfarenheter!
Låter som du redan gjort ett par superbra distinktioner. Deadlinen på ditt mål och det exakta beloppet på ditt mål, är inte poängen, utan själva resan och syftet bakom målet det viktiga. Tror det är jättebra att du tillåter dig själv att ta det lite lugnare, att det finns massa viktiga saker även idag, och inte bara om 10 år…
Så tack för det samtliga trådskrivare, och kämpa på Fröken Investera och Louise. Över tid tror jag ni kommer vara ”glada” för de insikter som detta ger er. Bakslag är en viktig del av resan, och ofta helt avgörande för att man ska nå det mål man satt upp. (förlåt, försöker inte låta klämkäck, utan bara peppande och att detta sannolikt är en viktig del av allt, och den meningen inte ens ett ”bakslag”.)
Kämpakram
Anders
Hej Anders!
Tack min vän! Ja, jag tänker inte hitta på för att hålla upp någon fasad 😛 Jag är redan anonym så jag kan skriva fritt här, tänker jag ^^ Sen vill jag ju också att alla ska få en ärlig bild av min resa till mitt mål, oavsett vilka “krockar” som sker på vägen dit! Det är en del av resan att få motgångar, trots allt!
Ja verkligen fantastiskt att folk öppnar upp sig! Det kändes bra att få veta att jag inte var ensam och vilka stjärnor de är som tar sig tiden att skriva och berätta om sig själva sådär! Wow!!
Jo precis, resan till målet är viktigt och där ingår även min hälsa också. Att försöka “stressa” mig under dessa 10 år är ingenting jag vill göra, utan jag vill ha en så bekväm och härlig resa dit som möjligt och leva mitt enkla liv 🙂
Helt sant, bakslag är en del av resan! Håller med dig helt. Winners never quit!
Tack för peppen och alla fina ord, Anders!
Du måste börja blogga!! Du skriver på tok för bra för att inte göra det 😀 Vet inte om det är i ditt intresse men jag tycker att du har en talang där 🙂
Hoppas att allting är bra med dig!
Med vänliga hälsningar,
Fröken Investera